Till minnet av dem som gått över regnbågsbron

 

 

 

 

Hjärta Änglahundar  Hjärta 

Listen -  can you hear your name

He´s calling you my friend.

Although you´re slipping from me now

this is not the end.

A new life is about to start,

where you´ll be free from sickness and pain.

And as you leave this earth behind.

Remember as you go.

I´ll not forget you my dear friends.

Your mem´ry will remain with me forever in my heart.

 

Listen - He´s still calling, it´s time for you to go.

So many happy times we shared, these sadness can´t erase.

In my mind we are still together.

 

I am listening - there is no sound

You must have heard his voice, we both knew there was no choice.

But this is not the end, for life at Rainbow Bridge awaits for you my friends.

Have a good time.

Miss you all Hjärta

 

 

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

 

 

 Ni var alla djup älskade, ni finns för alltid i minne och i mitt hjärta. 

You were all deeply loved, I will always keep you in my memory and in my heart. Hjärta

 

 

 

 

Effie - Kia - var min första egna hund. Hon var genomsnäll, fruktansvärt bortskämd och till en början helt ouppfostrad. Med henne gjorde jag säkert alla fel, som man kan göra med en hund. Jag hade läst och läst att en hund skulle få vara valp och att man inte skulle börja dressyr (all fostran hette så då) förrän hunden var ett år. Sagt och gjort. Hon var alltså helt rå, d.v.s. hon hoppade på folk, sprang dit hon ville och kom när hon hade lust. Men vid ett års ålder började vi träna och gå diverse kurser. Oj vad jag slet, men så småningom, med mycket hjälp, blev det faktiskt ordning på den lilla damen. Vi klarade t.o.m. ett 1:a pris, lydnadsklass I, och vi tävlade även i viltspår

Effie - Kia - was my first dog. She was the kind, terribly spoiled and initially quite uncouth. With her, I made sure all wrong, that one can do with a dog. I had read and read that a dog would be a puppy and that it would not start dressage (All upbringing was named so by then) until the dog was one year. Said and done. She was thus completely raw, that is she jumped at people, ran to where she wanted and came when she lusted. But at the age of one year, we started to work out and go various courses. Oh how I struggled, but eventually, with much help, it was actually track of the little lady. We made it even a 1st prize obedience class I, and we also competed in tracking

  • LP Red Tails Mirielle

    Sunny var en s.k. "beställningsvara". Jag hade bestämt mig för vilka föräldradjur jag ville ha en valp efter. När det sedan blev aktuellt med en parning mellan dessa så köpte jag en tikvalp.

    Jag hade stora förväntningar och ställde tidigt upp regler för vad som var tillåtet eller ej. Vis av tidigare misstag så tränades det nästan jämt. Man kan nog påstå att hon nästan blev "söndertränad". Hon frågade alltid om lov, gjorde aldrig något bus och jag kan inte minnas att jag en enda gång behövde höja rösten åt henne. Hon bara fanns och ville vara till lags.


  • Sunny

    Sunny was a so-called "on order". I had decided for whom parental animals I wanted a puppy. When it was current with a mating between these so I bought a puppy.
    I had great expectations and stood up early rules for what was allowed or not. View from past mistakes, was trained there almost all the time. Arguably, that she almost became "broken trained". She always asked for permission, never did anything mischief and I can not remember a single time needed to raise his voice at her. She only was there and wanted to please.

  • LP TjH Nv-96 Sunny Prides Chris Craft

    Proppen valde mig. Jag hade inte tänkt behålla någon hanhundsvalp när han föddes utan hade valt ut min tik i kullen. Det var något speciellt med den tjocke lille valpen, som alltid satt som en propp i hålet. När exempelvis alla valparna skulle tumla ut, så var det den tjocke hanhundsvalpen som satte sig ned, så att de andra valparna varken kom in eller ut. Redan när han började försöka gå tog han ögonkontakt vilket oftast ledde till att han tappade balansen och föll omkull och låg där med magen i vädret och tittade (dyrkande) på mig.


    Detta beteende gav naturligtvis utdelning, man var ju bara tvungen att gosa med honom. Han var så personlig så det gick inte att sälja honom, och väl var väl det för en sådan hund tror jag bara man får en gång i livet. Han är min ständige följeslagare. Han är genomärlig - visar klart vad han tycker om olika saker, försiktig, hänsynsfull, uthållig, oöm och en riktig arbetsnarkoman.

  • Jag och Proppen


    Proppen chose me. I was not going to keep any dog puppy when he was born but had picked out my bitch in the litter. There was something special about the fat little puppy, who always sat as a plug in the hole. For example, when all the puppies would tumble out, it was the fat dog puppy sat down, so that the other puppies neither came in or out. Already when he started trying to go he took the eye contact which often led to him lost his balance and fell to the ground and lay there with his stomach in the weather and watched (worshiper) on me.


    This behavior gave the course a dividend, it was only forced to cuddle with him. He was so personal, so it could not sell him, and well it was well for such a dog, I think just to get a once in a lifetime. He is my constant companion. He is through honest - clearly shows what he thinks about different things, careful, considerate, sustainable, robust and a real workaholic

















Sunny Prides Free Style

Nicke var vår lilla maskot. Som liten 5-6 veckors-valp var han kullens utbrytarkung, inga staket eller galler kunde hålla honom inne i valphagen. Han klättrade lodrätt uppför ett staket och hängde sedan med magen på den översta vajern och vägde sig ut i friheten - men inte för att smita utan kanske mest för att reta de instängda syskonen. För gräset är ju alltid grönare på andra sidan, och där lekte och rasade han på egen tass.


Hans leklynne ledde till att han vid 6 månaders ålder, i lek med en vuxen hund, skadade sin rygg så illa att han var avlivningshotad. Efter många veterinärbesök, behandlingar och röntgenundersökningar hade man ändå inte hittat vad det var för fel med honom. Han hade ständig värk och åt starka värktabletter. Men vid nio månaders ålder blev han botad av en kiropraktor som fann att några ryggkotor var sammanpressade och felvinklade. Efter några behandlingar och massage blev Nicke helt bra.


Nicke was our little mascot. As a small 5-6 weeks puppy, he was litter escape artist, no fences or grids could keep him inside for the puppies. He climbed vertically up a fence and hung with the stomach on the top rope and weighed out into freedom - but not to shirk but perhaps best to tease the trapped siblings. For the grass is always greener on the other side, and there was playing and he raged at his own paw.


His sense of fun led to him at 6 months of age, the play with an adult dog, injured his back so badly that he was killing threatened. After many vet visits, treatments and x-ray examinations had still not found what was wrong with him. He was in constant pain and had strong painkillers. But at nine months of age, he was cured by a chiropractor who found that some vertebrae were compressed and felvinklade. After a few treatments and massages became Nicke perfectly fine.

C.I.E NLCh SE V-02-03-06 EUW-06 WW-06 NORD V-07 VWW-10
Tahtan Sign O The Times.
År 2002 blev jag med Gordon setter! Jag har alltid velat ha en sådan. När jag 1975 skulle köpa mig min första egna hund så var jag ute efter en Gordon settervalp, men det fanns ingen sådan valp just då - men 27 år senare får jag tag på min Tracey.


Det börjar med att jag tittar i ett reklamblad från en hundutställning i Melbourne som en vännina varit på. När hon kom hem till Sverige bläddrade jag i utställningskatalogen och i detta reklamblad. Där ser jag ett foto på en i mitt tycke perfekt Gordon. En sådan vill jag ha! Jag tror bilden föreställde Australian Grand Champion Tahtan Vanity Fair. På så sätt fick jag ett kennelnamn att leta på. Till all lycka är Tahtan med i Setter-ringen och just då när jag går in på kennelns hemsida, är det som om det står skrivet till mig direkt - We've got puppies 3+9. Min första tanke var, av 9 tikar borde det statistiskt sett vara två-tre stycken som kan bli hyggliga.

In 2002, I was with Gordon Setter! I always wanted to have one. When I in 1975 would buy me my first dog I was looking for a Gordon Setter puppy, but there was no such puppy right then - but 27 yeIt begins when I look in a flyer from a dog show in Melbourne as a female friend were on. When she came home to Sweden I browsed in the exhibition catalog and in this flyer. There I see a photo of one in my opinion perfectly Gordon. Such, I would have! I think the picture represented the Australian Grand Champion Tahtan Vanity Fair. In this way, I got a prefix to look at. Fortunately are Tahtan with the Setter-ring and just then when I go into the kennel website, it is as if it is written to me directly - We've Got puppies 3 + 9th My first thought was, of 9 bitches should statistically be two or three pieces that can be pretty good.27 years later I get a hold of my Tracey.

Sunny Prides Mac Gordon
"Gordon"


Gordon föddes i Lotus först kull. Han har alltid varit mycket "pratsam". Redan som liten valp utmärkte han sig genom att höras mest och högst. Fortfarande älskar han sin röst.

Han är extremt fysisk, han vill hålla i min arm och han kan aldrig komma nog nära. Han väjer tyvärr inte för något då han ska nå sitt mål. Om ett bord, en stol eller en vägg råkar stå ivägen - då "flyttar" han på det. En del skulle nog beskriva honom som ovanligt klumpig.

Gordon was born in Lotus first litter. He has always been very "talkative". Even as a little puppy he distinguished himself through the consultation of the most and highest. Still love his voice.

He's extremely physical, he will keep my arm and he can never come close enough. He flinch unfortunately not for anything when he will reach his goal. If a table, a chair or a wall happens to be standing in the way - then "move" he at it. Some would probably describe him as unusually clumsy.

Always On My Mind Smiley heart Forever In My Heart
Last week 23/7 2015 we lost our battle against lymfatisk leucemia and our Queen. SW-08-11-13, SEVV-14,AW-08,KBHV-09,NLCh,Int.Ch,EUW-11 Sunny Prides Black Lotus (ChTriseterEbonie Scot & MultiCh Tahtan SignO The Times). Now we know that you my love,are guiding in heaven -Run free Lotus Smiley heart . You will still live through your wonderful offsprings

Sunny Prides Nightingale aka Nova
12-07-05-17-01-07.
Nova levde upp till sitt namn hon var en stjärna, i utställningsringen som mamma, som nanny till andras valpar, som trogen vän.
Novas tillgivenhet till mig var så innerlig, varm och öm, som jag aldrig upplevt hos någon hund tidigare.
Hon var en dröm jag haft i 28år innan hon kom in i mitt liv och hon var så värd att vänta på.
Drömmen blev dock så mycket mycket för kort, när hon hastigt och helt oförutsagt lämnade mig.
DÅ Nova lämnade mig tog hon med sig en bit av mitt hjärta.
Dagar blir veckor, veckor blir månader, månader blir år men i mitt hjärta kommer alltid att finnas ett är efter ett djupt sår, det kommer länge göra ont att minnas.
Tack Yvonne för att denna fantastiska hund fick bli en del av mitt liv, kommer aldrig att glömma henne.
R.I.P min vackra, söta, underbara Nova/ Christine